Färg i barnrum

Jag läste någonstans en krönika för länge sen om det här med färg i barnrum. Det jag la på minnet var ungefär följande:

Många väljer vita väggar för att leksakerna är så färgglada. Men det gör att blickfånget blir alla leksaker och det snarare framhäver dem. Om man istället väljer en färg så knyter det ihop helheten bättre och det ser mindre rörigt ut än det gör med vita "neutrala" väggar.

Man ska alltså INTE vara rädd för färg i ett barnrum. Där om någonstans passar det utmärkt.

Mina planer har varierat friskt.
Det har varit svårt att bestämma sig.
Sedan gick det ett tag och jag funderade inte så särskilt mycket. 

Hade jag valt tapeten jag egentligen ville ha från början hade det varit klart men när det tapetserades om valde jag en neutral och billig tapet.

En vit.
Tänk er det här som barnrum

Trist!

Helt plötsligt bestämde jag mig hur problemet med att jag inte är överförtjust i rosa ska hanteras. (Rosa som är svårt att undvika när man har en flicka och sedan har det visat sig att dottern är söt i rosa.) Så åkte jag till färgbutiken för att välja färgnyans och Tina tog fram en junior karta. 

Färger för speciellt för just barnrum.

Jag valde en utav dem. Vill ni gissa vilken?

Sen har färgbyttan stått i källaren i väntan på att jag ska sätta igång. Vilket jag nu har gjort.

Maken sa förstås "men det är ju nytapetserat..."

Han har rätt, tapeten var inte så sliten att det egentligen är motiverat att göra om. Men varenda skavank syns på det vita. Men mest är det att jag inte tycker att vitt säger mysfaktor för fem öre och sen tycker jag att hon ska ha ett riktigt barnrum. Det ska vara som en karamell, rikt på färg. Eller för att omformulera mig så jag uttrycker mig tydligt:

JAG måste få göra ett riktigt barnrum.

När det är målat så finns ju alltid alternativet att ha lite färg över för att bättra på eventuellt slitage.

Alva beskrev det med "Wow" när hon fick kika in igår.